Min utsikt just nu

Jag har bänkat mig vid gate 63 och väntar på att klockan ska gå lite fortare så att vi kommer iväg. Personalen håller på att fylla SAS-planen till Stockholm och Köpenhamn nu, men jag ska till Oslo så jag får sitta här lite till.

Men det är synd att klaga, jag har cool utsikt. Manhattan breder ut sig framför mig och jag kan inte låta bli att fundera på vilken fasansfull syn folket här upplevde för snart elva år sedan. Det måste ha varit en ohygglig händelse att se inte bara ett utan två flygplan flyga in i World Trade Center och sedan smulas sönder till ingenting. De som befann sig där jag är nu satt på första parkett och det måste ha känts som värsta skräckfilmen och fullständigt osannolikt. Typ jordens undergång.

Det blev en mycket konstig dag det där, den 11 september 2001. En strålande septemberdag och klockan var strax innan 15. Jag satt på jobbet och hade radion på som vanligt och så säger en röst att det förefaller som att ett flygplan flugit in i en av World Trade Centers skyskrapor, någon misshandlade världen och världens huvudstad, det är så jag ser på New York – världens huvudstad.

Ja, ja, tänkte jag, det är väl ett modellplan då, eller något segel. Någon vecka innan hade något segelaktigt fastnat i Frihetsgudinnan och det där med segel var det enda jag tänkte på. Vilket skämt. Men sedan havererade alla tidningar på webben över halva världen och min syster, som då jobbade på TV3 i England, mailade att reklamen skulle göras om och att ett plan även hade kraschat i Pentagon. Resten av den dagen och hela natten satt jag framför TVn och fattade ingenting. Det gick inte att greppa. Fel tempus. Det går inte att greppa.

Båda de plan som kraschade i World Trade Center kom från Boston. Det första var American Airlines flight 11 som skulle till Los Angeles och det andra var från United, samma bolag som jag flög med hit. Även det var på väg mot Los Angeles när det kapades. Tredje planet, det som gick ner i Pentagon, var från American Airlines och det fjärde planet, som förmodligen hade kurs mot Capitol Hill eller Vita Huset men istället kraschade på ett fält i Pennsylvania, var ett United som skulle från Newark till San Francisco och vidare till Tokyo.

När jag är ute och flyger tänker jag ibland på dem som skickade iväg de här planen. Incheckningspersonalen, de som kollade biljetterna vid gaten och de som sedan slutligen just skickade iväg planen när dörrarna var stängda och planet rullade ut. De skickade iväg fyra plan rakt mot döden. Det är ohyggligt. 

Det högsta huset i mitten på bilden är det som just nu byggs där World Trade Center stod. Minnesplatsen nedanför med vattnet som rinner har jag bara sett på bild och film, men det är fint. Jag hoppas att alla anhöriga tycker det också och att de kan få lite frid i själen.

Annonser

One response to “Min utsikt just nu

  1. Pingback: 32 minuter kvar | blogg.visit-stina.com

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s